och barnen har varit vakna sedan 2 inatt. Alla har duschat och klätt på sig och vi har till och med hunnit äta frukost. Grannarna i rummet bredvid oss knackade på dörren vid femtiden och undrade om vi kunde vara lite tysta för de försökte sova. Ungar med jetlag är ju himla lätta att få tyst på...
Resan har i ala fall gått jättebra. Taxi till Kastrup, lunch i SAS-loungen och sedan en kort flight till München. Ungarna hängde glatt med och Minea somnade strax innan landning - inte ett enda besvär av landningen. Vi hade bara en knapp timme i München så den tiden gick åt till att ta oss från en gate till nästa. Vi hann i alla fall bunkra lite lördagsgodis och eftersom det inte blev nåt fredagmys i fredags så fick Mirabell köpa lite chips också. Man bryr sig i såna här lägen inte så mycket om vad barnen äter utan mer på att de äter över huvud taget.
Flighten mellan München och Los Angeles var tolv ganska så långa timmar. Underhållningssystemet ombord är ju jättebra så vi tittade på flera filmer. Ungarna lyckades sova i ungefär fyra timmar, själv slumrade jag väl sammanlagt i cirka en halvtimme. Sömnbristen har blivit ett slags normaltillstånd vid det här laget så det är bara att köra på tills vi är framme där vi ska vara. Mirabell hade svårt att komma till ro när hon skulle sova på planet, hon fick inte riktigt plats och hittade ingen bekväm ställning. Tills slut gav vi upp och hon fick sova på golvet vid våra fötter. Förmodligen stenhårt men hon sov gott ändå!
Väl frame på LAX blev det problem i tullen med mina fingeravtryck. Innan det reddes ut var jag SKITnervös och var mer eller mindre inställd på megaförhör och att vi skulle bli hemskickade igen. Det fanns ju naturligtvis ingen som helst anledning till att vi skulle bli det men i det läget tänker man inte så rationellt. I alla fall så var det bara fel på datorn så efter hela två minuter var det hela löst och vi kunde gå och hämta vårt bagage. Alla väskor hade kommit fram och vi åkte till hotellet.
Los Angeles bjöd idag på ösregn och tvärmulet väder. Hm, trodde att det alltid skulle vara sol i södra Kalifornien ;) Molnen börjar i ala fall skingras nu och solen tittar fram.
Nu har Matte och Mirabell gått för att hämta vår hyrbil och Minea har somnat som lilla stocken. Jag ska börja packa ihop oss och sen kan vi påbörja sista etappen på vår resa. Bilturen ner till San Diego kan väl ta ett par-tre timmar så i eftermiddag kommer vi fram till vårt temporära hem.
Återkommer snart!
Hej på er alla!!!
SvaraRaderaSå skoj att du har bloggen så att man kan följa er i ert äventyr :)
Måndag imorgon och det kommer att kännas konstigt att inte ha Mirabell hos oss längre..
Men jag ser fram emot att följa er här & på fb!!
Ge stora tjejen en kram & hälsa familjen
Kramar Linda (violen)
Kör nu försiktigt den sista biten så kommer ni tryggt hem till ert första boende! Kramar Ma & Pa
SvaraRaderaSåå härligt! KRAM
SvaraRadera