Det närmar sig med stormsteg...

Hemmet blir mer och mer tömt för varje dag som går och en efter en säger vi auf wiedersehen till vänner och familj. Äventyrskänslan, glädjen och spänningen inför det nya som väntar oss blandas med panik över hur vi ska hinna bli klara och sorg över att lämna vänner, familj och all trygghet bakom oss.

Igår magasinerades de flesta av våra stora möbler så nu börjar det eka i vissa rum. Minea undrar förbryllat -'var är min säng?'. Mirabell ser fram emot att få träffa nya vänner och lära sig engelska, skönt att hon säger det. Det gör det en aning lättare att hon, än så länge, accepterar att hon ska lämna sina vänner. Ibland undrar jag om det är rätt beslut att rota upp barnen men alla försöker övertyga mig om att detta kommer ge mina underbara döttrar oändligt mycket mer än det tar ifrån dom.

På lördag hoppar vi på planet....