Berättar för vänner.

Oj, oj, oj.... igår berättade jag för tre av mina närmaste vänner att vi lämnar landet snart. Jobbigt! De reagerade med chock, glädje, sorg, lyckönskningar och faktiskt lite avundsjuka. Hela känslopaletten kommer fram i ett sånt här läge. De flesta reagerar egoistiskt till en början (vilket jag faktiskt blir glad för!) och sen när de väl får smälta nyheten en stund så blir de glada för vår skull. Det är så skönt att alla vi har berättat för nästan direkt säger att de ska komma och hälsa på. Jag kommer sakna familj och vänner enormt men litar på att alla har bra webkameror och Skype.

Igår kväll skrev jag igen till två andra personer inom Swea - har inte fått nåt svar på det mailet jag skickade i fredags och börjar bli VÄLDIGT otålig! Vill ju sätta igång och få lite hjälp med var jag ska börja. Jag har så enormt svårt för att ha tagit ett beslut men måste vänta på andra människor innan jag kan börja planera.

Är det någon som har erfarenhet av utlandsboende som har nåt tips?

www.swea.org