Stiltje...

Det är inte så hög frekvens på inläggen här och det beror på att det faktiskt inte händer särskilt mycket. I det dagliga livet är det fullt ös som vanligt men just på San Diego-fronten står vi lite och bara stampar. Väntar på kontraktet från jobbet så vi vet lite mer vad som gäller. Vi har i alla fall fått en första fingervisning om hur mycket vi får hyra hus för och det hjälper ju lite.

Min tanke var att vi skulle ha klart allt för barnen innan vi åker men jag har tänkt om. De får börja på Svenska Skolan som är bara ett par timmar i veckan och så får vi leta vidare efter mer barnomsorg när vi har kommit dit. Jag har fått anmälningsblanketter till Svenska skolan och ska anmäla småttingarna dit.

Matte är i Kina just nu i två veckor på utbildning. Han måste ju kunna ett helt nytt område inom sitt jobb så det är intensivt för honom men verkar roligt.

Återkommer när vi har mer att förtälja!

Stor glädje med en portion bakomliggande sorg...

Förra veckan var fylld med umgänge med våra vänner. I onsdags blev det lunch och eftermiddag för mig och småtöserna hemma hos en vän och hennes barn. I fredags var det ett gäng tjejer som var ute och åt och sedan åkte vi till Malmö och såg (läs: VRÅLADE!) Ladie's night. I lördags var vi 4 par med barn som samlades i huset på landet och åt en fantastisk middag och hade hur trevligt som helst.

Vad jag vill komma till är att hela veckan var sådär som den ska vara när livet är som bäst. Vi är omgivna av en samling goda vänner som jag kommer sakna alldeles oerhört mycket. Så även om jag hade en urtrevlig vecka så fanns där hela tiden en tagg närvarande i form av att vi ska lämna detta bakom oss. Ja, jag vet att det är tillfälligt men det är ändå himla jobbigt att tänka på att vi ska åka ifrån allt det här.

USCH, vad jag kommer sakna mina vänner!!!!!!!

När vi kommer tillbaka

Det känns ju extremt konstigt att redan nu börja planera för återkomsten till Sverige men det är ju jag som inte klarar av att ha några frågetecken. Vill gärna veta allt och ha total kontroll...

Vi måste säga upp våra förskoleplatser 60 dagar innan vi åker, detta kan dock vara lite flexibelt. Förhoppningsvis så har vi koll två månader innan avfärd på exakt när vi ska åka. Kommunen berättade att den lilla tösen inte garanterat får komma tillbaka till samma dagis men att man ändå försöker få henne dit när vi kommer hem igen. Har man en gång haft en plats vid en viss förskola så tar de hänsyn till det vid återplaceringen. Den stora tösen får automatiskt börja i nollan i den lokala lågstadieskolan oavsett vilken tid på året vi kommer hem.

Okej, jag vet att detta kanske inte var det första man behöver ta reda på men, som sagt, sån är jag och nu vet jag hur det funkar. Så nu kan jag lägga undan det. Punkt.

Sakta men säkert.

Häromdagen berättade vi för världen att vi ska flytta. Jag la ut länken till bloggen på Facebook och jisses, vilken respons! Vad jag blir förvånad över är att det är så många som har reagerat med att säga att vi är modiga som gör det här och att de själva aldrig "skulle våga". Det har aldrig föresvävat mig att inte åka. Kanske för att jag har bott i San Francisco i två år och Kalifornien känns lite som hemma. Eller så finns det fortfarande en liten äventyrsådra i mig som gillar utmaningen... :-)

I alla fall så är ju Facebook fantastiskt och vi fick många värdefulla tips på var vi ska bo. Det verkar som om det lutar åt Del Mar, Poway, Carmel Valley eller La Jolla. Samtliga dessa områden ligger norr om San Diego på ca en halvtimmes bilfärds avstånd. Vi vet ju inte än hur mycket vi har att röra oss med men vi kan ju i alla fall få ett hum om dessa områden och ungefär vad det kostar att hyra ett hus. Poway är tydligen också belönat för sina skolor. Svårt att välja område via internet så det känns som om vi får bo på lägenhetshotell ett tag och leta hus när vi väl är där.

Idag ska jag försöka räta ut några frågetecken om vad som händer när vi kommer hem igen. Får barnen automatiskt plats på samma dagis eller i den skola vi vill? Ska prata med kommunen och få lite info.

Hej svejs!